BOTKYRKAS IDROTTSTJEJER

 

IFK Tumbas damjuniorer lever verkligen upp till klubbens slogan "Från liten till eliten". De har träningar fyra gånger i veckan och två ungdoms-SM guld i bagaget. Nu är de hungriga på ännu ett.

 

Det är torsdag och IFK Tumbas damjuniorer har träning, det innebär en timmes styrka följt av en och en halv timmes träning med boll. I ett av gymrummen i Tumba Idrottshus befinner sig ett 10-tal tjejer i svartgråa träningsställ med det vita IFK Tumba-emblemet. 

 

– Vi ser helst att tjejerna kör en timmes gym innan träningen, men vissa av dem går i skolan och hinner inte. Då får de köra efter träningen istället, berättar tränaren Tomas Aggefors.

 

Tränarna Tomas Aggefors och Johan Walther behöver inte dirigera tjejerna i vad de ska göra. Istället ger de tjejerna sporadiska tips om att böja mer på knäna, eller att vinkla armarna på ett visst sätt. En grupp med tre tjejer turas om att lyfta en skivstång ovanför huvudet och gör en hoppliknande rörelse. Under tiden pratar de om högskoleprovet. Någon av dem är väldigt bra på matte.

 

– Sofia fick 2.0 på mattedelen, säger en av dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ena delen av salen står en tjej och gör marklyft, med 15 kilo på vardera sidan av stången. Hon fixerar blicken på spegelväggen framför sig och lyfter med en precision som bara någon som gjort det här förut har. Tjejerna tränar fyra gånger i veckan. Flera av tjejerna pluggar dessutom på ett handbollsprogram på Tumba gymnasium. 

 

– Jag vill spela i ett seriöst lag som inte fjantar sig på träningar och så, säger Hanna Strömberg, 16. Hon har spelat handboll i sju år, intresset väcktes då både systern och vännerna spelade.

 

På frågan om Hanna upplever att det elitsatsas mer på killar än tjejer, tvekar hon inte en sekund innan hon svarar. Hanna tror att efterfrågan på killar som utövar sport är större än på tjejer och att folk föredrar att titta på killar som idrottar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tycker du att det är rätt?
– Nej verkligen inte. Jag tycker ju personligen att det är mycket roligare att kolla på tjejhandboll!

 

Gymrummet är inte särskilt stort och två tjejer sitter och väntar på sin tur att använda en av rummets många skivstänger. De sitter med huvudena nära varandra samtidigt som de pratar om något som den ena tjejen visar på sin mobil. Med jämna mellanrum lyfter de sina blickar uppåt, där en av deras lagkamrater kör bänkpress. Med svetten rinnandes ned för tinningarna och hårt spända läppar lyfter hon stången uppåt och sänker den långsamt ned mot bröstet.

 

– Kom igen, tryck, tryck, tryck! Bra jobbat Sofia!

Orden hörs från andra sidan rummet där en brunhårig tjej gör marklyft. Hennes lagkamrat står bakom henne med händerna på vardera sida om hennes midja.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klockan börjar närma sig sex och tjejerna börjar städa undan efter sig. En efter en försvinner de ner till hallen för att träna handboll. En tjej är kvar. Hon heter Jessica Borg och är skadad. Hon väntar på en operation som ska ske om två veckor och stannar kvar i gymmet för att fortsätta träna.

 

 Jessica började spela i Tumba Handboll för nio år sedan. Precis som Hanna spelar Jessica i just Tumba för deras satsning på damjuniorerna.

 

– Jag tycker att vi har bra förutsättningar för att spela på hög nivå då vi satsar hårt och har vunnit ungdoms-SM två gånger. Vi har också bra kemi i laget, säger Jessica.

 

Jessica känner även hon att det är lättare för killar att elitsatsa och att det läggs mer resurser på killars idrottande.

 

– När man använder sin kropp i fysiska arbeten inom idrotten har killar oftast mycket högre status.

 

Johan Walther tror att killar och tjejers elitsatsande skiljer sig åt, särskilt när det kommer till viljan.

 

– Om jag ska generalisera så vill varenda kille som börjar med idrott bli bäst i världen. Så är det inte riktigt bland tjejer.

 

Enligt Johan Walther är gemenskapen den största anledningen till att tjejer idrottar, men att det finns många tjejer som vill elitsatsa.

 

– Vi har ett helt gäng i vårt lag som vill satsa på sin handboll och se hur långt de räcker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nere i hallen har tjejerna samlats framför det ena målet. De delar upp sig i två lag.

 

Ett rosa och ett svart. De positionerar sig för att göra en stafettliknande uppvärmning. Tjejerna lägger sig på marken, hoppar över varandra och kastar bollen, som är täckt av klister, mellan varandra.

 

Bollarna viner i luften. Svart mot rosa. Det är ett inövat mönster som spelas upp framför ögonen på åskådaren. Tjejerna vet precis hur de ska röra sig, och de gör det snabbt, hårt och elegant.

– Kom igen, tjejer! Har ni inte haft boll på flera minuter måste ni vara med, ropar Johan.

 

Klockan är kvart över sju och det är dags för träningsmatch. Tjejerna ska spela mot pojkar födda 01. Enligt Johan är tjejerna mer fysiska, medan killarna är snabbare och har mer bollskicklighet.

 

– Adam, håll koll på dina tvåor! Du vet att de är bra skyttar, ropar Johan till en av killarna som låter en av tjejerna slinka förbi och göra mål.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det märks att tjejerna inte har något problem med att vara fysiska. Åtskilliga gånger under matchen ligger någon av killarna på backen efter en närkamp med någon av tjejerna.

 

Efter tio minuter in i matchen står det 4-2 till killarna. Efter ytterligare några minuter kommer tjejerna i kapp. Efter en halvtimmes spel slutar matchen oavgjort.

 

Enligt tränaren Johan är huvudmålet för säsongen att utvecklas, men resultatmässigt strävar de efter att gå upp en division.

 

– Vi vill gå upp från division tre som vi spelar i just nu, sen försöka nå sista steget i junior-SM. 

 

Hanna, Jessica och de övriga tjejerna i laget har redan vunnit två USM-guld, men är hungriga på ännu ett.

 

– Alla går ner hit helhjärtat. Alla har som mål att vi ska vinna fler SM-guld. Det är ingen som går hit bara för att ha kul, avslutar Hanna.